Ångest & Te

Sitter och väntar på att teet som kokar på spisen ska bli klart och tänker på dagen, veckan och den närmaste framtiden. Det var några månader sen jag fick min sista lön nu och det har varit svårt att få pengarna att räcka. Nu är dem slut. Ångesten har smugit sig på, att inte veta hur det kommer gå är jobbigt. Men tur är att man har en mamma man kan hälsa på med ett fullt kylskåp :) Livet går upp och ner, så är det, just nu går det ner, så härifrån kan det bara gå upp. Nu är mitt te klart. Mitt hemmagjorda masala chai med ingefära, chili, kanel, kardemumma, svartpeppar och nejlika. Supergott!

Jag skulle diska...

...Det blev fotografering istället.. :)

Vackra Varberg

Bjuder på en bild tagen vid fästningen i Varberg


Soffpotatis eller Turist?

TV är dyrt, och vad får man? Jo, en himla massa kanaler och inget att se. För det mesta iaf. Tar man boxer tex, kostar det 219 spänn i månaden. Kortavgift ligger på 50 spänn i månaden. Tv licens på 2076 kr om året. Slår man ihop detta blir det 5304 kronor om året. Det är FEM restresor till turkiet t/r inkl. hotell och frukost.
Det är bara att välja!
Vad skulle du gjort om du fick 5000 kronor över varje år?

Sueños

Jag befinner mig i öknen. Allt jag ser förutom oändligt med sand är massa små människor. De liknar indianer men är korta och tjocka, ja dem är nästan helt klotformade och har långt skägg. Framför mig ser jag nu alla stå uppradade på ett långt led bredvid varandra. De har alla varsin trumma som det trummar mycket skickligt på. Bakom en liten kulle ligger tydligen havet. Allt som finns nu är öknen, kullen, havet och människorna. Jag ser ett ”rullband” gjort av pinnar sträcka sig ut i havet, det slingrar sig hit och dit längs med kusten och på rullbandet ligger plötsligt alla trummor. De indianliknande figurerna följer efter trummorna på rullbandet… och så vaknar jag..

(21/10-2004)

Lillstrumpa och Syster Yster

Jag saknar Lillebror som har åkt långt iväg till skogen och jag hoppas att han snart kommer och hälsar på <3



Omväxling förnöjer

Jag och syrran passade på att möblera om i hela mammas lägenhet medan hon var på jobbet. Mycket spännande! Jag älskar att ordna "nya" rum i en "gammal" lägenhet. Gästsängen i gästrummet satte vi på Angelicas rum så hon fick en bautadubbelsäng. Soffan i vardagsrummet flyttade vi till gästrummet som fick bli ett chill-out-rum. Fåtöljen och vinstället som också stod i vardagsrummet flyttade vi ut i köket. Köksmöblerna flyttade vi ut i vardagsrummet som fick bli en sofistikerad matsal. I köket satte vi också mitt lilla köksbord och två stolar. Är mycket nöjd med resultatet :) Det blir mycket roligare med lite omväxling.

Drömmar ur arkivet

Jag befinner mig i ett stort rum. Väggarna, taket och golvet är vita, nästan lysande vita. Det går inte att urskilja var golvet möter väggarna eller var väggarna möter taket. Allt är bara vitt. I mitten av det gigantiska rummet sträcker sig en rad av röda soffor där människor i min ålder sitter och smådiskuterar. Det förekommer ingen större aktivitet i rummet. Jag hör inte dem som pratar, utan det är alldeles tyst. Jag står en stund och iaktar allting. Efter ett tag får jag nog. Jag klarar inte av att vara här längre. Jag får panik. Måste ut. Jag får syn på en dörr. Jag springer igenom dörren som leder till en smal korridor, så smal att du utan problem kan ha händerna på väggarna på bägge sidor om dig. Det är alldeles svart i korridoren men jag kan ändå se vart jag går. Korridoren är inte rak utan slingrar sig åt både höger och vänster hela tiden. Tillslut ser jag vitt ljus där framme, en utgång. Jag känner hopp inom mig och skyndar mig fram. Jag kommer ut och stannar till, ser mig omkring och upptäcker att jag är tillbaks i samma vita rum med samma soffor och samma människor. En kille står bredvid mig och säger: Det är ingen idé.. och så vaknar jag.

(2004)


I’m so high..

Vaknade imorse och kände suget. Tog en stor dos, kände hur det började verka i hela kroppen. Pulsen ökar och jag känner hur blodet rusar fram i mina vener, rysningar drar igenom kroppen och jag njuter. Mitt sinne är vidöppet och världen ser annorlunda ut, mer färgglad och spännande. Musiken förstärker känslan och jag känner ett starkt glädjerus. Endorfinerna flödar och det pirrar i magen. Det är en underbar känsla. Jag känner mig oövervinnerlig.
Jag är oerhört hög helt enkelt. Hög på livet. Och det är fantastiskt!


Drömmar från arkivet

Jag står med några vänner på en stor äng omsluten av skog, höga, gröna granar. På himlen framför mig ser jag en stor regnbåge uppenbara sig. Strax därpå ser jag ännu en, precis ovanför. Plötsligt ser jag en till höger om mig, och ännu en bakom mig. Massa regnbågar uppenbarar sig plötsligt på himlen. Dem är oerhört vackra.
Och sen ser jag något som riktigt får mig att häpna. På en av regnbågarna till vänster ser jag plötsligt en svartklädd liten man, med lång rock, hatt och käpp komma promenerandes. Upp vid vänstra sidan bakom granarna kommer han, går vidare upp på toppen av regnbågen och försvinner sedan ner på andra sidan. Jag, jag bara står och gapar och tror knappt mina ögon. Sen vaknar jag. (Januari 2011)

 

(Cop 15 Köpenhamn 2009-12-12)


Ur arkivet

Vi stod på en strand, Alexandra, jag och en till, jag vet inte vem. Vi stod precis vid strandkanten och blickade ut över havet. Vi stod på rad intill varandra med armarna om varandras axlar. Stranden är oändligt lång, åt vänster ser du bara strand och hav mötas borta i horisonten, likadant åt höger. Det är alldeles tomt och stilla. Det enda som hörs är vågornas brus. Solen är på väg ner och himlen är fylld av vackra färger.

Vi vänder på oss, står med våra ryggar vända mot havet istället och fortfarande med armarna om varandras axlar. Framför oss ser vi nu tre gigantiska hotell ståendes på rad på stranden. De är alla tre likadana och jättehöga, säkert tjugo våningar minst. De har stora balkonger på alla våningar, och på varenda balkong är det fullt av människor som trängs för att få plats. Och alla står och vinkar åt oss med stora svajande rörelser med hela armarna. De tjoar, ropar, skriker och hejar på oss, riktiga glädjerop är det. Av deras rop och sätt att heja på oss att döma är det som om vi vore några hjältar eller liknande. Som om dem alla är oerhört glada över att se oss.
Vi står bara kvar på stranden, på samma sätt, med armarna om axlarna, och bara ser på folket som trängs för att få se en glimt av oss, vinkar till oss, och ropar till oss.

Sen vaknade jag..
(Januari 2011)

 

(Alex 2010-01-28)


Softish..

En hel vecka med chill. Sega dagar fyllda med te, clementiner, bra filmer, god mat och gott sällskap. Promenader längs stranden till vågornas brus och med månljuset speglandes i vattnet. I skogen med löven prasslande under fötterna. Allt har känts som ett jullov när man är liten. Den där härligt mysiga känslan man har, och bara leva i nuet. Jag följde Ian till tåget vid fem imorse och det känns som om lovet är över. Iaf för den här gången. Jag har en förmåga att ta semester från verkligheten lite då och då :) Nu sitter jag i sängen och äter en superfrukost; hackad kiwi, granny smith, banan och ananas med yoghurt, apelsinjuice, earl grey och clementiner. Sen blir det att ta tag i såna där viktiga saker som jag är så bra på att skjuta upp. På onsdag blir det Varberg och torsdag Göteborg.

 

Softa!

 


Till frukosten spelas en
UnderbarKommaIgångPåMorgonenLåt
som Per nyligen introducerade mig för. Tack!


RSS 2.0