Drömmar ur arkivet

Jag befinner mig i ett stort rum. Väggarna, taket och golvet är vita, nästan lysande vita. Det går inte att urskilja var golvet möter väggarna eller var väggarna möter taket. Allt är bara vitt. I mitten av det gigantiska rummet sträcker sig en rad av röda soffor där människor i min ålder sitter och smådiskuterar. Det förekommer ingen större aktivitet i rummet. Jag hör inte dem som pratar, utan det är alldeles tyst. Jag står en stund och iaktar allting. Efter ett tag får jag nog. Jag klarar inte av att vara här längre. Jag får panik. Måste ut. Jag får syn på en dörr. Jag springer igenom dörren som leder till en smal korridor, så smal att du utan problem kan ha händerna på väggarna på bägge sidor om dig. Det är alldeles svart i korridoren men jag kan ändå se vart jag går. Korridoren är inte rak utan slingrar sig åt både höger och vänster hela tiden. Tillslut ser jag vitt ljus där framme, en utgång. Jag känner hopp inom mig och skyndar mig fram. Jag kommer ut och stannar till, ser mig omkring och upptäcker att jag är tillbaks i samma vita rum med samma soffor och samma människor. En kille står bredvid mig och säger: Det är ingen idé.. och så vaknar jag.

(2004)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0